jag kan fortfarande inte acceptera din bortgång.

Jag blir arg när jag tänker på sättet du försvann på.
Jag blir arg när jag ser små skitungar som tror att de kände dig efter de festat med dig en gång.
Jag blir arg när jag ser folk som inte brydde sig förr, plötsligt bryr sig efter att du gått bort.
Jag blir arg när jag tänker på vårat sista samtal, som handlade om döden och att våra gravar skulle vara bredvid varandra. Det fanns så mycket annat jag kunde ha fått sagt.

Jag blir ledsen när jag tänker på alla våra planer som försvann med dig.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla de ord som jag aldrig hann säga.
Jag blir ledsen när jag kollar upp på din tröja som hänger på min vägg.
Jag blir ledsen när jag ser bilder på dig, saknaden du lämnat efter dig är enorm.

Jag blir glad när jag tänker på att jag fick lära känna dig, vi delade många fina stunder tillsammans.
Jag blir glad när jag tänker på alla fina saker vi hann säga till varandra.
Jag blir glad när jag tänker på alla hemligheter vi delade.
Jag blir glad när jag tänker på alla skratt vi har delat tillsammans.

Tell me!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0