Två bilder från första gången vi var tillsammans 2007.

Jag minns första gången jag såg honom, jag minns ögonblicket. Jag var hos en vän och han gick förbi fönstret och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag vet att det inte är många som tror på det men så var det faktiskt. Det gick några månader och sedan kom dagen, 19 augusti 2007 blev vi äntligen tillsammans. Vägen dit hade inte varit lätt, många hinder och människor som stod i vägen. Men den lilla kärlekshistorian varade endast en månad. Men vi fortsatte vara vänner.

Men egentligen så var vi nog aldrig bara vänner. Det är så svårt att förklara men det fanns alltid något mer mellan oss, men vi nekade och vägrade att inse det då. Men sedan hände det något. I november gick jag och min första kärlek skilda vägar efter två år tillsammans. Jag hade inte en tanke på förhållande efter det och gjorde mig redo för att vara singel för första gången i hela mitt liv, på riktigt. Men så blev det inte. 

Jag och Timmy hamnade på samma fest och det var så självklart. Att vi inte förstod detta tidigare. Det var bara han, fanns bara han. Det var som om vi båda bara hade väntat på rätt tillfälle, rätt tid. 

De flesta av våra vänner sa saker som "äntligen!!", "det var då fan på tiden" och "jag har bara väntat på det här". Dom hade ju sett det hela tiden, genom alla år, det jag och Timmy inte kunde inse då. Vi hör ihop och så är det bara. Snart har vi varit tillsammans i 3,5år och sambos över 1år och jag är lycklig, jag är så satans jävla lycklig!

every brownie needs a blondie

Igår festade jag tillsammans med en jävligt saknad tjej, nämligen Jessica.

När vi befann oss på den andra förfesten igår så gick hon och jag till en lekpark och satt istället där i två-tre timmar och drack, pratade om gamla minnen, om livet, allt som hänt och allt man vill ska hända, medan vi väntade tills de andra var redo för utgång. 

Det finns inte någon som känner mig bättre än vad hon gör. Hon har varit med i alla mina perioder jag har haft i mitt liv. Från tomboy, blyg och tillbakadragen, till fjortis, crazy och over the top, till att sedan bli personen som skulle bråka med allt och alla och som aldrig kunde hålla sig i bakgrunden, och nu personen jag är idag. Hon har varit vid min sida genom allt det där. Hon vet allt om mig, vet exakt hur jag fungerar. 

I 15år har vi känt varandra och vi har den där vänskapen som jag älskar, nämligen att man behöver inte sitta ihop för att veta vars man har varandra utan det kan gå två år sedan sist vi sågs och det känns ändå som igår. 

Så att sitta och prata om allt som snurrade runt i våra huvuden i en lekpark var en perfekt förfest för oss, vi behövde inte mer än det. 

Några bilder jag hittade på oss när jag och mamma kollade igenom fotoalbumen.

Älskade barndomsvän. Jag har känt dig sedan födseln och växt upp tillsammans med dig. Du, jag och Nicke sågs alltid tillsammans. Jag träffade dig för en månad sedan och jag hoppade upp i din famn av glädje och du snurrade runt mig, jag var så glad då det var så länge sedan vi sågs. Jag kan inte förstå att du inte längre finns här, det är så overkligt. I mitt minne kommer du leva vidare, älskade Joakim 
 

acne


När jag gick på löpbandet idag så var blondinbella med i nyhetsmorgon där hon berättade om sitt klipp hon lagt ut där hon visar sig osminkad och därmed visar upp sin acne. Hon berättade om hur jobbigt det var för henne i skolan och hur mobbad hon blev av den. Detta fick mig direkt att tänka på den acne som jag själv levde med i ca 5år. 

De som har haft turen att uppleva sin tonårstid utan acne kommer aldrig att förstå hur jobbigt det var för oss som hade mycket acne. Min acne var som värst under min högstadietid och jag har tidigare berättat hur jobbigt det var för mig. Jag blev inte retad eller mobbad öppet utan jag fick mest anonyma kommentarer på bloggen vilket sumpade mitt självförtroende rejält. Folk kan vara så fruktansvärt taskiga när de har chansen att vara anonyma och det fick jag känna på i alla mina år på högstadiet via denna blogg. 

Dessa anonyma kommentarer gjorde så att jag aldrig vågade gå osminkad och jag kände mig alltid ful och äcklig. Jag smetade på alldeles för mycket smink för att kunna dölja så mycket jag bara kunde så ingen skulle se hur ful jag egentligen var. Mitt kassa självförtroende lede även till att jag blev fruktansvärt elak mot andra tjejer, tyvärr. Jag hade inga problem med att kasta ur mig taskiga kommentarer till andra tjejer i skolan och trycka ner dom. Mycket berodde på att jag fick så mycket kommentarer om mitt eget utseende så då började jag ge igen genom att trycka ner andra tjejer på skolan. Jag var på flera mobbningsmöten i skolan och en lärare kallade mig även för känslokall.

Jag ångrar mitt agerande. Men det är svårt som 15åring att hålla huvudet högt när man varje dag blir nedtryckt av andra om hur ful och äcklig man är. De som gjorde mig mest arg var ju det att de som kommenterade verkade inte tro att jag försökte göra något åt saken. De hade säkerligen ingen aning om att jag hela tiden testade nya produkter för att få acnen att försvinna och jag fick även testade tabletter men inget funkade. Jag tänkte städigt på min acne och försökte varje dag få den att försvinna. Det var när jag började gymnasiet och hade gett upp alla produkter som den äntligen började avta. När jag var 17-18år så försvann den och jag vågade äntligen berätta för folk hur mycket den hade påverkat mig. 

När jag just hade skrivit mitt inlägg här på bloggen om hur jobbigt det hade varit för mig och hur glad jag var över att den äntligen var borta så valde en annan tjej att använda det emot mig när vi bråkade på skolan. Minns fortfarande hennnes kommentar så väl "men du är så jävla äcklig i ansiktet" sa hon. All min frustration och ilska som jag har haft över all den skit jag har fått och alla de kommentarer folk har gett mig över åren förvändlades till ren jävla ilska när dessa ord kom ut från hennes mun. Jag tog då ut all den ilska på henne som jag samlat på mig under åren. Det som gjorde mig mest arg var ju det att hon visste hur personligt och jobbigt acnen hade varit för mig men valde ändå att använda det emot mig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta långa inlägg. Kanske förvarna folk att innan ni kommenterar någons acne så ska ni veta att den personen säkerligen redan tänker på den själv varje dag och oftast inte mår så bra över den. Ni kommenterar bara det personen i fråga redan är mycket väl medveten om, och ni gör saken så mycket värre och betydligt större än vad det behöver vara. Det är faktiskt bara några prickar i ansiktet, inget mer, som blondinbella sa.

2013.

3 saker som jag sparar till inför detta år.

2013 var ett riktigt bra år för mig. Jag och Timmy höll ihop hela året trots några motgångar och firade i december 2år tillsammans. Jag fick äntligen tummen ur och tog körkortet. Jag sa farväl till världens bästa klass när vi tog studenten. Jag har skaffat ett nytt jobb och pendlar ibland mellan 2 stycken. Träningen gick bättre än någonsin i oktober när jag endast extrajobbade, men jag försöker att inte glömma bort gymmet nu när jag jobbar minst 5 dagar i veckan. Jag har varit utomlands med ett härligt gäng samt hittat nya vänner och bekantskaper. Jag hade en otroligt bra sommar med många fina stunder. Jag såg nitro circus live vilket var jävligt awesome. Jag har nog aldrig festat så mycket som jag gjorde 2013 men kul hade jag! 

Jag hoppas på att 2014 ska bli lika bra om nu inte ännu bättre. Det enda nyårslöfte jag har är att jag och Timmy ska bli sambos. Vi letar för fullt och förhoppningsvis hittar ni någon fin lägenhet snart. Har mycket att se framemot till sommaren också, och förhoppningsvis har jag tränat mycket så jag äntligen kan bli nöjd över min spegelbild igen. Självklart blir det en årlig utomlandsresa, börjar bli tradition då jag nu farit utomlands tre år irad. Så jag håller tummarna för att även detta år kommer bli helt jävla fantastiskt!

Att älska någon innebär att man lägger sitt liv, sin lycka, sin kärlek, sin tro, hopp och drömmar i någon annans hand.

Spenderade natten hos Timmy. Han ligger fortfarande och sover medan jag har sett på serier och smygtittat på honom. När jag ligger och tittar på Timmy medan han sover så känner jag bara ren jävla kärlek och lycka, samtidigt som jag inte kan låta bli att känna lite rädsla. Att denna 20 åriga kille kan påverka mitt liv så fruktansvärt mycket, mer än vad han någonsin kommer att förstå. Han håller hela min själ i sin hand utan att han egentligen är medveten om det. Jag skulle kunna offra så fruktansvärt mycket för honom samtidigt som jag vill ge honom hela världen. Han är en av mina största svagheter här i livet. Utan att han egentligen tänker på det så är han den personen som skulle kunna såra och förstöra mig som mest.

I kärlek finns det så mycket man kan förlora, men hittar man rätt person så är det värt att satsa allt man har för hittar man rätt så får man dubbelt så mycket tillbaka 

the f word.

Något hände i helgen som gjorde mig fruktansvärt irriterad, en kille frågade mig helt random om jag var feminist vilket jag svarade ja på och som svar på det fick jag ett "åhh neeej" samtidigt som han la handen på pannan.

Det är så många som har helt fel uppfattning om feminismen och tror att om man är feminist så hatar man män och rakar sig inte under armarna? Blir så fruktansvärt irriterad på folk som ska envisas med att ha åsikter om saker som de inte vet ett skit om, idioter.

Min fördjupning - dagens kropps-och skönhetsideal

Frågar man en kvinna idag om hon är nöjd med sin kropp så svarar de flesta nej. Nästan ingen kvinna idag är helt nöjd med sin kropp, i princip alla hittar något som de vill ändra på och ofta handlar det om att låren går ihop, magen är inte nog platt eller att de så kallade kärlekshandtagen hänger ut lite över jeanskanten. Då kan man ju fråga sig själv vilka är det som styr över dessa kroppsideal och skönhetsideal som finns idag, hur påverkade blir de yngre tjejerna och hur påverkad blir kvinnans självkänsla på grund utav detta?


Ideal kan beskrivas som ett mål man vill uppnå. Idealjaget utgår ifrån något man vill uppnå, man vill bli den perfekta och ultimata personen. Problemet är att många inte förstår att vi alla tyvärr har brister men det är dessa brister som gör oss unika.


Anledning till att jag väljer att fördjupa mig inom detta ämne är för att jag själv är kvinna och blir själv påverkad av dessa ideal. Syftet med denna uppsats är att dyka ner till botten, se varför det är som det är idag och varför det blivit så. Jag använder mig mestadels från kvinnors perspektiv och även egna erfarenheter och tankar.


Vilka är de som styr över dessa kroppsideal och skönhetsideal?

Skönhetsideal och kroppsidealen styr mestadels utav media, det vi ser vanligen på tv, tidningar och annonser på internet. Varje dag kan vi läsa om hur man går ner i vikt och inne i klädaffärerna så är både skyltdockorna och tjejerna på affischerna pinnsmala. På tvn kan vi se reklam från exempelvis viktväktarna, tv-shop visar olika träningsmaskiner man kan köpa som snabbt ska få dig att förlora kilon samt läsa i tidningarna om en massa vikttips.


På omslag på modetidningarna blir kvinnans kropp mer ett objekt. Kvinnokropparna på omslagen ska förföra, vara sexiga och ofta förekommer det mycket hud. Jämför man omslag på män och kvinnor så ser man den stora skillnaden. Medan männen står i kostymer och ser mäktiga ut så står kvinnorna och posar med hela kroppen i avslöjande kläder medan de putar sexigt med läpparna och deras redan smala kroppar blir redigerade.


Allt detta ser vi dagligen och blir omedvetet påverkade utav detta och det är bevisat att det är mestadels unga tjejer tyvärr. Redan i tidig ålder kan tjejer läsa i ungdomstidningar hur man ska mäta BMI och det finns speciella sidor i tidningen som visar vad man ska äta för att äta ”rätt”. Även i andra tidningar kan man se bilder på de som anses vara för tjocka och de som har den perfekta strandkroppen. Nu kommer vi in på min andra fråga;



Hur påverkade blir de yngre tjejerna?

Att bli tonåring är nog jobbigt för alla, kroppen börjar förändras och hormonerna börjar ta fart. Man börjar bli mer medveten om sitt utseende och man vill passa in. Som tjej minns jag själv hur man började jämföra sig själv med de andra tjejerna i omklädningsrummet och hur alla nervöst började kolla på varandra, vilka hade börjat få bröst och vilka hade börjat få hårutväxt på de intima ställena.


Unga tjejer blir påverkade utav medias propaganda även om det är medvetet eller inte. Många känner att de inte duger som de är och att deras kropp inte är nog smal eftersom de vackra modellerna som killarna suktar efter är ännu smalare än en själv. Det kan även gå så långt att en ätstörning börjar utvecklas, man vill inte äta eller så väljer man att spy upp den mat man precis har fått i sig. När jag själv var 12-13år stod jag framför spegeln och klämde på min hud och inbillade mig att jag var större än vad jag egentligen var vilket ledde till att jag tillslut började spy upp maten jag åt. Jag brukade gå till skoltoan och spy upp den lilla sallad jag just fått i mig medan jag grät och svor åt mig själv i huvudet, tankar som ”du duger inte” och ”du är så fruktansvärt fet” for runt i huvudet samtidigt som jag körde in fingrarna i halsen och tårar började strömma ner längst mina kinder. När jag började på högstadiet så hade jag slutat med att stoppa fingrarna i halsen. Men en dag tog en lärare mig åt sidan och frågade om jag åt ordentligt då många lärare pratat i lärarrummet om att jag inte åt så mycket till lunch och de trodde att jag gömde min redan smala kropp i mjukiskläder för att inte visa hur smal jag var. Även fast det inte alls var sant att jag åt lite med flit så minns jag hur glad jag blev för att de tyckte att jag var smal, för smal var något jag tog som vacker.


Att det kan gå så långt att en liten 13årig flicka som egentligen fortfarande bara är ett barn ska behöva känna så är inte rätt och att ett barn tror att man är vacker om man är smal. Den stora orsaken till varför det blir så är för att varje dag möts vi av personer på tv och i tidningar som hyllas för att de har smala och vackra kroppar och konsekvenserna utav detta blir att yngre tjejer inte tror att de duger och de tror att om de såg ut som de smala personerna på tv så ska allt bli så mycket bättre. Detta leder då till min sista fråga;


Hur påverkade blir kvinnans självkänsla på grund utav detta?
Att kvinnor varje dag inte känner att de duger som de är, att de tror att de behöver se ut på ett speciellt sätt för att anses vara vackra tär på självkänslan. Att varje dag gå runt och tänka att man behöver se ut som någon annan, sträva efter ett egentligen ohälsosamt ideal skulle nog tära på vem som helst.


Orsaken till att kvinnor trycker ner sig själv på detta sätt tror jag kan bero på att de får för sig att om de hade den kroppen de strävar efter skulle de bli lyckliga, som om alla problem skulle vara som bortblåsta och konsekvenserna utav detta blir att man trycker ner sig själv mer och mer och man mår bara sämre vilket leder till en dålig självkänsla.


Avslutning.

Något vi inte riktigt förstår är att medan någon bantar för att likna någon annan så kanske just den personen opererar sig för att även den vill likna någon annan. På något sätt tror många kvinnor att personen som just de vill efterlikna är perfekt, mår bra och har ett bra liv men riktigt så är det inte, nästan ingen är helt nöjd med sig själv och som jag nämnde tidigare så har vi alla brister men de är just dessa brister som gör oss unika.


Kvinnokroppen ska inte visas upp som något sexobjekt i media och den ska inte heller jämföras med andra. Alla kvinnor är unika på sitt eget vis precis som kroppsformen. Media bör sluta sända ut signaler om att våra kroppar inte duger förrän de ser ut på ett visst sätt. Ungdomstidningarna bör sluta fokusera så mycket på vikt och hälsosam mat då de påverkar yngre tjejer extremt mycket.


Att jaga efter de ohälsosamma ideal som vi har idag kommer varken ge oss ett perfekt liv eller ett problemfritt liv. Man tappar bort sig själv, glömmer bort vem man är och mår bara allmänt dåligt utav att alltid trycka ner sig själv genom att känna att man inte duger. Den bästa lösningen hade varit om modeindustrin slutade visa upp ohälsosamt smala modeller och att media börjar tänka på de signaler de sänder ut till såväl unga som äldre kvinnor. Vi har redan nog mycket press som det är från skolan, jobbet, det sociala livet, kärlekslivet och allt annat som livet har att erbjuda.


tjorvigt inlägg om studentfesten.


Det har pratas mycket om studenten i klassen idag, och det har även varit mycket prat om att de som inte är studenter borde få komma till studentfesten, så länge de är 18+
(vilket ingen i min klass vill).

Personligen så vill jag inte ha någon som inte är student där, för helt ärligt så tycker jag att det är studenternas kväll och ingen annan har något där och göra. Festen är till för de som tagit studenten och har man inte tagit den så har man egentligen ingenting där att göra. 

Men nu är det så att det vet du ska spela på studentfesten vilket många är medvetna om och dom lockar ju väldigt mycket folk så visst förstår jag att de är många som inte tar studenten som vill dit endast för att de är dom ska spela, men jag tycker ändå att de endast ska vara studenter där.

Förra året kunde jag farit till Timmys studentfest men jag gjorde inte det pga att jag kände inte att jag hörde till, jag hade ingenting där att göra, och så är det för er andra också, ni som inte tar studenten har egentligen inget där och göra, även om ni vill se bandet som ska spela. Ni får fan helt enkelt vänta till eran tur och ni som redan har tagit studenten har haft erat roliga så låt oss få ha våran studentkväll för oss själva. Tack och hej.

vi gör det om och om igen.

Vi pussas, kramas, älskar och kysser varandra. Vi skrattar, gråter, skriker, sjunger falskt, fult och högt. Vi busar, kittlas, brottas, bråkar, sårar och tjurar. Vi pratar, ibland en hel natt och ibland surar vi i ett hörn, vända med ryggen mot. Vi viskar, fnittrar, ler, sårar och förlåter. Vi planerar, drömmer och fantiserar. Vi fyllebråkar, vi blir svartsjuka, säger saker vi inte menar och blir arga, förbannade, springer ifrån, försvinner, vägrar att svara för att sedan bli sams igen och hålla om varandra hårt. Vi säger fina saker, fula saker, konstiga saker, gör konstiga miner, skrattar ännu mer. Vi delar med oss, vi berättar allt, ingen lögn ska skilja oss åt. Vi förstår, vi delar åsikter, vi håller med och vi går emot, vi visar våra bra och dåliga sidor och vi väljer att acceptera varandra. Allt detta gör vi om och om igen, och jag vill aldrig att det ska ta stopp för det är det här som kallas kärlek 

jag kan fortfarande inte acceptera din bortgång.

Jag blir arg när jag tänker på sättet du försvann på.
Jag blir arg när jag ser små skitungar som tror att de kände dig efter de festat med dig en gång.
Jag blir arg när jag ser folk som inte brydde sig förr, plötsligt bryr sig efter att du gått bort.
Jag blir arg när jag tänker på vårat sista samtal, som handlade om döden och att våra gravar skulle vara bredvid varandra. Det fanns så mycket annat jag kunde ha fått sagt.

Jag blir ledsen när jag tänker på alla våra planer som försvann med dig.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla de ord som jag aldrig hann säga.
Jag blir ledsen när jag kollar upp på din tröja som hänger på min vägg.
Jag blir ledsen när jag ser bilder på dig, saknaden du lämnat efter dig är enorm.

Jag blir glad när jag tänker på att jag fick lära känna dig, vi delade många fina stunder tillsammans.
Jag blir glad när jag tänker på alla fina saker vi hann säga till varandra.
Jag blir glad när jag tänker på alla hemligheter vi delade.
Jag blir glad när jag tänker på alla skratt vi har delat tillsammans.

nostalgi.

Är tillbaka i stan nu, kom hem från hamn tidigare än tänkt. Men en sak jag inte kunde sluta tänka på när jag väl befann mig där var hur mycket jag älskade att vara i skelleftehamn 2008-2009. De personer som jag alltid var med, de jag ansåg var mina bästavänner och de jag i princip hade kunnat offra min högra arm för, ja de personerna hälsar man knappt på idag, man känner inte varandra längre, man tappade kontakten. 

Det är så jävla tråkigt hur det kan bli så. Minns hur vi ofta var på kåken, hur vi var runt i hela hamn och gjorde olika saker. Egentligen så gjorde vi inget speciellt men vi hade roligt ändå. Nostalgi.

17.38


Hehe, är kung i PS xDD

Måste bara säga att jag har länge stört mig på dessa bilder på instagram, ge er för fan. /Bitterfittan #såntgjordemannärmantypvar14

osynliga regler.

Du får visa dina ben på bild men fan ta dig om trosorna kommer med i bilden. Kändisar får posa framför spegeln i deras nya bikini men fan ta dig om du skulle göra detsamma. Det gör inte lika mycket om en kille knullar runt men fan ta dig om du är tjej och gör det. Du får lägga ut bilder på dig själv när du har bikini i rätt miljö men fan ta dig om du skulle lägga ut någon bild där du endast har underkläder på dig. 

Det där är bara några av de osnyliga reglerna som finns runt om oss som ingen egentligen kanske tänker på.Men så där är det faktiskt, dom finns där.

När killar har legat med många tjejer, inte fan hör jag någon kalla honom för manshora eller något liknande ord men direkt någon tjej har legat med många så hör man ord som hora, slampa osv.

Sen var jag inne på någon randomanvändare på instagram och kollade på bilder, först var det bikinibilder på tjejen där hon stod på fina stränder osv, bilder som fick mig att längta till sommaren typ, men sen helt plötsligt kom jag till en bild där tjejen stod i BH inne i huset och posade, första tanken var direkt bara "vad fan..?" Men att hon hade 10-20 stycken bikinibilder på stranden väckte inga konstiga tankar i mitt huvud. Så varför gjorde denna bild det, varför blir det automatiskt så? 

Man kan ju alltid önska att dessa osynliga regler skulle försvinna men så lätt är det ju inte. Utan de är inprintade i våra huvuden, det är något som vi bara har lärt oss sen vi var små, vad som är okej och inte. Fan ta dessa osynliga regler.

thank you for the memories John.

Bilden är tagen för exakt ett år sedan. Kvällen innan denna bild togs så tyckte John det skulle vara kul om vi drog till PDOL, sagt och gjort, nästa dag så drog jag, John,Timmy, Adden, Danne och Ceder till PDOL. Vi hade världens underbaraste stämning när vi skulle dit, minns att vi alla sjöng/skrek till låten Tommy-Gun.

Usch vad jag skulle vilja ta tillbaka den kvällen om och om igen. Och fan vad jag saknar dig John, vi var så där underbart tighta hela sommaren 2011, jag saknar verkligen det vännen och jag saknar verkligen dig.

mindfuck.


En tanke bara; Djävulen anses som ond, right? Men hur kan han egentligen vara det om det är han som nu tar hand om alla onda människor och gör så att dom far till helvetet när dom väl dör..? Är inte det liksom "snällt" av honom att ta hand om de onda människorna och se till så att dom får "tillbaka" allt ont de gjort när de levde på jorden?

för sista gången, NEJ flicka lilla, du är inte fet!

Okej, detta inlägg har jag velat skriva så sjukt länge men det har som aldrig blivit av men nu jävlar vill jag egobooosta alla er brudar där ute!

De flesta har väll hört frasen "om dina lår går ihop så är du fet"? De flesta skrattar åt detta uttryck och säger att det är ju helt sjukt, men ändå så är det nu många tjejer som bresar med benen lite extra när dom tar kroppsbilder för att det ska se ut som om låren inte går ihop. Så alltså har ju folk blivit påverkade av detta uttryck även fast de inte vill erkänna det, right?

Men tjejer, come on!? Inte fan är du fet för de?? Och de flesta tjejer säger att de vill ha kurvor osv och de flesta killar säger "det ska finnas något att ta i" när de pratar om kvinnokroppar. Men killar, är det inte lite dubbelmoral av er att sedan dreggla över Victoria's secret-modellerna? Där finns det ju inte det minsta att ta i, inte konstigt att då vi tjejer gör allt vi kan för att likna dessa små pinnsmala tjejer.

Haha snygg vinkel, det ser ut som om mina vader är helt fuckade men skit i det för det var inte det som jag skulle visa med bilden. I alla fall, här WOW TITTA IZZAS LÅR GÅR IHOP, ASSÅ JÄVLA FETTO IZZA!!!!! Fast ne.
Mina lår går ihop och inte fan är väll jag fet för det? Så sluta skämmas över att era lår går ihop genom att försöka dölja det på era bilder. Kan lova er att ni är sjukt snygga ändå, även om era lår går ihop eller inte, låt inte redigerade bilder på smala modeller eller all tv-propaganda sänka er eller erat självförtroende.

Fred&Kärlek till er alla:)!



Jag måste få skriva av mig, tårarna har tagit slut så ord är det enda jag har att komma med.

John, jag minns fortfarande första gången jag var med dig. Det var tidigt på året 2010 i ditt rum med ciggarettrök och HB dunkar liggandes här och där, lite överallt. Sommaren 2010 började vi umgås allt mer och mer. Jag minns första gången när vi riktigt öppnade oss för varandra, berättade jävligt privata saker för varandra. De var vid några buskar på alhemsbacken. Där satt vi och tryckte, pratade i över en timme, minst. 

Vi umgicks hela sommaren, fortsatte in mot hösten och vintern. Sedan tappade vi kontakten under halva 2011, men sedan mot sommaren var vi sådär tighta igen. I somras så ringde vi varandra nästan varje dag och kunde prata om allt mellan himmel och jord i timmar. Vi tog den där spontana roadtripen till PDOL och vi planerade att vi nästa sommar, sommaren 2012, skulle till pridefestivalen bara för att det skulle vara en rolig grej.

Men sån var du, ville alltid ha kul, göra saker, vara spontan, du hittade alltid på saker och du hade ett hjärta av guld. Du såg alltid till så att alla hade det bra och satte alla andra framför dig själv. Man kunde alltid prata med dig om det var nått och man kunde verkligen lita på dig. 

Sista gången jag träffade dig var för någon vecka sedan. Jag minns vårat sista samtal. Vi drev om att vi skulle ha våra gravar bredvid varandra. Vi skrattade och sa att vi skulle ha dom på alhem, tillsammans, bredvid varandra. Om jag hade vetat att det där var sista gången jag någonsin skulle prata med dig så skulle jag inte ha skojats om de där, utan jag hade berättat hur mycke du har betytt för mig genom åren. 

Jag har så grymt mycke att tacka dig för och du kommer alltid vara saknad. Alla samtal vi haft, alla hemligheter vi delat, alla minnen vi skapat kommer jag föralltid att minnas, och framförallt, så kommer jag alltid att minnas dig ♥

fuck it, I'm young.



Klockan är för mycket, vad gör jag uppe nu? Jo, ligger i sängen och lyssnar på HIM. Älskade och underbara HIM. Deras musik fungerar som medicin för mig, funkar mot allt, alla känslor en människa kan känna. Längtar till den dagen jag har ett heartagram inprintat i huden, har längtat i fem år nu. 

När klockan slår över midnatt så börjar alltid mina tankar ta fart, de är som om hjärnan får någon speedtablett. Ligger och tänker tillbaka på år som gått, ligger och tänker på vad som komma skall och vad som sker i nuet. 
Jag tänker för mycket, jag överanalyserar. Jag ligger och tänker på tänk om, varför, när, hur och varför inte

Tänk om allt blivit som man en gång velat, som man för några år sedan önskat. Hade mina dåvarande önskningar slagit in så hade inte mitt liv sett ut som det gör just nu. Men nu när man väl ligger här i sängen, just inatt, 7 mars, så känner jag bara tack som fan för att det har blivit såhär bra. Det var inte vad jag önskade mig men jag ska verkligen inte klaga för det blev nog så mycket bättre såhär ♥

Näe nu ska jag sluta skriva massa skit som ingen av er kommer förstå. Eller vem försöker jag lura, kommer tyvärr inte sluta med det. Vissa inlägg måste man bara få nedskrivet utan att någon förstår ett skit, huvudsaken är att jag vet.



it's amazing how someone can break your heart and you still love them with every broken piece of it.


Jag ville så gärna ha honom. En blick på skärmen, på videon som spelades upp. En blick på honom, där han satt i replokalen, jag visste redan då. 

Det fanns ett hinder, bara ett, men det var ett stort sådant. Visst gjorde jag fel, men det kunde ha varit värre, eller näe, det kanske inte kunde det. 

Det uppstod ilska, hat, tårar och vänskap. 

Jag förstörde ett hjärta men räddade ett annat, mitt eget. Jag spelade ut dig, jag var falsk, jag ville ha det som var ditt. 

Jag blev kär. Jag minns så väl första gången, första gången jag fick fjärilar i magen. Jag minns soffan, lokalen och shrek filmen som spelades framför oss. Jag minns vilket datum, fortfarande inprintat i huvudet på mig.  

Allt kändes så värt det, allt jag hade gjort för att få dig. Du blev min och jag blev din. Vi blev ett. Du och jag blev ett vi. Vi tillhörde varandra. 

Det varade inte länge, men vi fick en andra chans. Vi fick en chans till att göra om och göra rätt. Vi fick ett nytt kapitel, ett nytt startfält som ingen har hunnit smutsa ner ännu. En ny början. 
Låt det bli så mycket bättre än förra gången. 


Tidigare inlägg
RSS 2.0