Min fördjupning - dagens kropps-och skönhetsideal
Frågar man en kvinna idag om hon är nöjd med sin kropp så svarar de flesta nej. Nästan ingen kvinna idag är helt nöjd med sin kropp, i princip alla hittar något som de vill ändra på och ofta handlar det om att låren går ihop, magen är inte nog platt eller att de så kallade kärlekshandtagen hänger ut lite över jeanskanten. Då kan man ju fråga sig själv vilka är det som styr över dessa kroppsideal och skönhetsideal som finns idag, hur påverkade blir de yngre tjejerna och hur påverkad blir kvinnans självkänsla på grund utav detta?
Ideal kan beskrivas som ett mål man vill uppnå. Idealjaget utgår ifrån något man vill uppnå, man vill bli den perfekta och ultimata personen. Problemet är att många inte förstår att vi alla tyvärr har brister men det är dessa brister som gör oss unika.
Anledning till att jag väljer att fördjupa mig inom detta ämne är för att jag själv är kvinna och blir själv påverkad av dessa ideal. Syftet med denna uppsats är att dyka ner till botten, se varför det är som det är idag och varför det blivit så. Jag använder mig mestadels från kvinnors perspektiv och även egna erfarenheter och tankar.
Vilka är de som styr över dessa kroppsideal och skönhetsideal?
Skönhetsideal och kroppsidealen styr mestadels utav media, det vi ser vanligen på tv, tidningar och annonser på internet. Varje dag kan vi läsa om hur man går ner i vikt och inne i klädaffärerna så är både skyltdockorna och tjejerna på affischerna pinnsmala. På tvn kan vi se reklam från exempelvis viktväktarna, tv-shop visar olika träningsmaskiner man kan köpa som snabbt ska få dig att förlora kilon samt läsa i tidningarna om en massa vikttips.
På omslag på modetidningarna blir kvinnans kropp mer ett objekt. Kvinnokropparna på omslagen ska förföra, vara sexiga och ofta förekommer det mycket hud. Jämför man omslag på män och kvinnor så ser man den stora skillnaden. Medan männen står i kostymer och ser mäktiga ut så står kvinnorna och posar med hela kroppen i avslöjande kläder medan de putar sexigt med läpparna och deras redan smala kroppar blir redigerade.
Allt detta ser vi dagligen och blir omedvetet påverkade utav detta och det är bevisat att det är mestadels unga tjejer tyvärr. Redan i tidig ålder kan tjejer läsa i ungdomstidningar hur man ska mäta BMI och det finns speciella sidor i tidningen som visar vad man ska äta för att äta ”rätt”. Även i andra tidningar kan man se bilder på de som anses vara för tjocka och de som har den perfekta strandkroppen. Nu kommer vi in på min andra fråga;
Hur påverkade blir de yngre tjejerna?
Att bli tonåring är nog jobbigt för alla, kroppen börjar förändras och hormonerna börjar ta fart. Man börjar bli mer medveten om sitt utseende och man vill passa in. Som tjej minns jag själv hur man började jämföra sig själv med de andra tjejerna i omklädningsrummet och hur alla nervöst började kolla på varandra, vilka hade börjat få bröst och vilka hade börjat få hårutväxt på de intima ställena.
Unga tjejer blir påverkade utav medias propaganda även om det är medvetet eller inte. Många känner att de inte duger som de är och att deras kropp inte är nog smal eftersom de vackra modellerna som killarna suktar efter är ännu smalare än en själv. Det kan även gå så långt att en ätstörning börjar utvecklas, man vill inte äta eller så väljer man att spy upp den mat man precis har fått i sig. När jag själv var 12-13år stod jag framför spegeln och klämde på min hud och inbillade mig att jag var större än vad jag egentligen var vilket ledde till att jag tillslut började spy upp maten jag åt. Jag brukade gå till skoltoan och spy upp den lilla sallad jag just fått i mig medan jag grät och svor åt mig själv i huvudet, tankar som ”du duger inte” och ”du är så fruktansvärt fet” for runt i huvudet samtidigt som jag körde in fingrarna i halsen och tårar började strömma ner längst mina kinder. När jag började på högstadiet så hade jag slutat med att stoppa fingrarna i halsen. Men en dag tog en lärare mig åt sidan och frågade om jag åt ordentligt då många lärare pratat i lärarrummet om att jag inte åt så mycket till lunch och de trodde att jag gömde min redan smala kropp i mjukiskläder för att inte visa hur smal jag var. Även fast det inte alls var sant att jag åt lite med flit så minns jag hur glad jag blev för att de tyckte att jag var smal, för smal var något jag tog som vacker.
Att det kan gå så långt att en liten 13årig flicka som egentligen fortfarande bara är ett barn ska behöva känna så är inte rätt och att ett barn tror att man är vacker om man är smal. Den stora orsaken till varför det blir så är för att varje dag möts vi av personer på tv och i tidningar som hyllas för att de har smala och vackra kroppar och konsekvenserna utav detta blir att yngre tjejer inte tror att de duger och de tror att om de såg ut som de smala personerna på tv så ska allt bli så mycket bättre. Detta leder då till min sista fråga;
Hur påverkade blir kvinnans självkänsla på grund utav detta?
Att kvinnor varje dag inte känner att de duger som de är, att de tror att de behöver se ut på ett speciellt sätt för att anses vara vackra tär på självkänslan. Att varje dag gå runt och tänka att man behöver se ut som någon annan, sträva efter ett egentligen ohälsosamt ideal skulle nog tära på vem som helst.
Orsaken till att kvinnor trycker ner sig själv på detta sätt tror jag kan bero på att de får för sig att om de hade den kroppen de strävar efter skulle de bli lyckliga, som om alla problem skulle vara som bortblåsta och konsekvenserna utav detta blir att man trycker ner sig själv mer och mer och man mår bara sämre vilket leder till en dålig självkänsla.
Avslutning.
Något vi inte riktigt förstår är att medan någon bantar för att likna någon annan så kanske just den personen opererar sig för att även den vill likna någon annan. På något sätt tror många kvinnor att personen som just de vill efterlikna är perfekt, mår bra och har ett bra liv men riktigt så är det inte, nästan ingen är helt nöjd med sig själv och som jag nämnde tidigare så har vi alla brister men de är just dessa brister som gör oss unika.
Kvinnokroppen ska inte visas upp som något sexobjekt i media och den ska inte heller jämföras med andra. Alla kvinnor är unika på sitt eget vis precis som kroppsformen. Media bör sluta sända ut signaler om att våra kroppar inte duger förrän de ser ut på ett visst sätt. Ungdomstidningarna bör sluta fokusera så mycket på vikt och hälsosam mat då de påverkar yngre tjejer extremt mycket.
Att jaga efter de ohälsosamma ideal som vi har idag kommer varken ge oss ett perfekt liv eller ett problemfritt liv. Man tappar bort sig själv, glömmer bort vem man är och mår bara allmänt dåligt utav att alltid trycka ner sig själv genom att känna att man inte duger. Den bästa lösningen hade varit om modeindustrin slutade visa upp ohälsosamt smala modeller och att media börjar tänka på de signaler de sänder ut till såväl unga som äldre kvinnor. Vi har redan nog mycket press som det är från skolan, jobbet, det sociala livet, kärlekslivet och allt annat som livet har att erbjuda.
tjorvigt inlägg om studentfesten.
Det har pratas mycket om studenten i klassen idag, och det har även varit mycket prat om att de som inte är studenter borde få komma till studentfesten, så länge de är 18+ (vilket ingen i min klass vill).
Personligen så vill jag inte ha någon som inte är student där, för helt ärligt så tycker jag att det är studenternas kväll och ingen annan har något där och göra. Festen är till för de som tagit studenten och har man inte tagit den så har man egentligen ingenting där att göra.
Men nu är det så att det vet du ska spela på studentfesten vilket många är medvetna om och dom lockar ju väldigt mycket folk så visst förstår jag att de är många som inte tar studenten som vill dit endast för att de är dom ska spela, men jag tycker ändå att de endast ska vara studenter där.
Förra året kunde jag farit till Timmys studentfest men jag gjorde inte det pga att jag kände inte att jag hörde till, jag hade ingenting där att göra, och så är det för er andra också, ni som inte tar studenten har egentligen inget där och göra, även om ni vill se bandet som ska spela. Ni får fan helt enkelt vänta till eran tur och ni som redan har tagit studenten har haft erat roliga så låt oss få ha våran studentkväll för oss själva. Tack och hej.
vi gör det om och om igen.
jag kan fortfarande inte acceptera din bortgång.
Jag blir arg när jag ser små skitungar som tror att de kände dig efter de festat med dig en gång.
Jag blir arg när jag ser folk som inte brydde sig förr, plötsligt bryr sig efter att du gått bort.
Jag blir arg när jag tänker på vårat sista samtal, som handlade om döden och att våra gravar skulle vara bredvid varandra. Det fanns så mycket annat jag kunde ha fått sagt.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla våra planer som försvann med dig.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla de ord som jag aldrig hann säga.
Jag blir ledsen när jag kollar upp på din tröja som hänger på min vägg.
Jag blir ledsen när jag ser bilder på dig, saknaden du lämnat efter dig är enorm.
Jag blir glad när jag tänker på att jag fick lära känna dig, vi delade många fina stunder tillsammans.
Jag blir glad när jag tänker på alla fina saker vi hann säga till varandra.
Jag blir glad när jag tänker på alla hemligheter vi delade.
Jag blir glad när jag tänker på alla skratt vi har delat tillsammans.
nostalgi.
Det är så jävla tråkigt hur det kan bli så. Minns hur vi ofta var på kåken, hur vi var runt i hela hamn och gjorde olika saker. Egentligen så gjorde vi inget speciellt men vi hade roligt ändå. Nostalgi.
17.38
Hehe, är kung i PS xDD
Måste bara säga att jag har länge stört mig på dessa bilder på instagram, ge er för fan. /Bitterfittan #såntgjordemannärmantypvar14
osynliga regler.
Det där är bara några av de osnyliga reglerna som finns runt om oss som ingen egentligen kanske tänker på.Men så där är det faktiskt, dom finns där.
När killar har legat med många tjejer, inte fan hör jag någon kalla honom för manshora eller något liknande ord men direkt någon tjej har legat med många så hör man ord som hora, slampa osv.
Sen var jag inne på någon randomanvändare på instagram och kollade på bilder, först var det bikinibilder på tjejen där hon stod på fina stränder osv, bilder som fick mig att längta till sommaren typ, men sen helt plötsligt kom jag till en bild där tjejen stod i BH inne i huset och posade, första tanken var direkt bara "vad fan..?" Men att hon hade 10-20 stycken bikinibilder på stranden väckte inga konstiga tankar i mitt huvud. Så varför gjorde denna bild det, varför blir det automatiskt så?
Man kan ju alltid önska att dessa osynliga regler skulle försvinna men så lätt är det ju inte. Utan de är inprintade i våra huvuden, det är något som vi bara har lärt oss sen vi var små, vad som är okej och inte. Fan ta dessa osynliga regler.
det handlar bara om att ta en dag i taget.
Jag är rädd för vad som komma skall, jag vill inte längre, men samtidigt måste jag fortsätta se på allt som händer utan att kunna göra något åt saken. Jag vill ta tag i någon, få någon att stanna upp och som kan berätta för mig vad det är som händer, men alla verkar vara lika förvirrande som jag. Jag hatar att veta att detta är bortanför min kontroll, detta är inte något som jag kan styra över utan jag kan bara stå bredvid och se allt ske.
Det är jobbigt men på något sätt måste jag klara av detta, det handlar bara om att ta en dag i taget.
thank you for the memories John.
Usch vad jag skulle vilja ta tillbaka den kvällen om och om igen. Och fan vad jag saknar dig John, vi var så där underbart tighta hela sommaren 2011, jag saknar verkligen det vännen och jag saknar verkligen dig.
mindfuck.
för sista gången, NEJ flicka lilla, du är inte fet!
Men tjejer, come on!? Inte fan är du fet för de?? Och de flesta tjejer säger att de vill ha kurvor osv och de flesta killar säger "det ska finnas något att ta i" när de pratar om kvinnokroppar. Men killar, är det inte lite dubbelmoral av er att sedan dreggla över Victoria's secret-modellerna? Där finns det ju inte det minsta att ta i, inte konstigt att då vi tjejer gör allt vi kan för att likna dessa små pinnsmala tjejer.
Mina lår går ihop och inte fan är väll jag fet för det? Så sluta skämmas över att era lår går ihop genom att försöka dölja det på era bilder. Kan lova er att ni är sjukt snygga ändå, även om era lår går ihop eller inte, låt inte redigerade bilder på smala modeller eller all tv-propaganda sänka er eller erat självförtroende.
Fred&Kärlek till er alla:)!
♥
John, jag minns fortfarande första gången jag var med dig. Det var tidigt på året 2010 i ditt rum med ciggarettrök och HB dunkar liggandes här och där, lite överallt. Sommaren 2010 började vi umgås allt mer och mer. Jag minns första gången när vi riktigt öppnade oss för varandra, berättade jävligt privata saker för varandra. De var vid några buskar på alhemsbacken. Där satt vi och tryckte, pratade i över en timme, minst.
Vi umgicks hela sommaren, fortsatte in mot hösten och vintern. Sedan tappade vi kontakten under halva 2011, men sedan mot sommaren var vi sådär tighta igen. I somras så ringde vi varandra nästan varje dag och kunde prata om allt mellan himmel och jord i timmar. Vi tog den där spontana roadtripen till PDOL och vi planerade att vi nästa sommar, sommaren 2012, skulle till pridefestivalen bara för att det skulle vara en rolig grej.
Men sån var du, ville alltid ha kul, göra saker, vara spontan, du hittade alltid på saker och du hade ett hjärta av guld. Du såg alltid till så att alla hade det bra och satte alla andra framför dig själv. Man kunde alltid prata med dig om det var nått och man kunde verkligen lita på dig.
Sista gången jag träffade dig var för någon vecka sedan. Jag minns vårat sista samtal. Vi drev om att vi skulle ha våra gravar bredvid varandra. Vi skrattade och sa att vi skulle ha dom på alhem, tillsammans, bredvid varandra. Om jag hade vetat att det där var sista gången jag någonsin skulle prata med dig så skulle jag inte ha skojats om de där, utan jag hade berättat hur mycke du har betytt för mig genom åren.
Jag har så grymt mycke att tacka dig för och du kommer alltid vara saknad. Alla samtal vi haft, alla hemligheter vi delat, alla minnen vi skapat kommer jag föralltid att minnas, och framförallt, så kommer jag alltid att minnas dig ♥
fuck it, I'm young.
När klockan slår över midnatt så börjar alltid mina tankar ta fart, de är som om hjärnan får någon speedtablett. Ligger och tänker tillbaka på år som gått, ligger och tänker på vad som komma skall och vad som sker i nuet.
Jag tänker för mycket, jag överanalyserar. Jag ligger och tänker på tänk om, varför, när, hur och varför inte.
Tänk om allt blivit som man en gång velat, som man för några år sedan önskat. Hade mina dåvarande önskningar slagit in så hade inte mitt liv sett ut som det gör just nu. Men nu när man väl ligger här i sängen, just inatt, 7 mars, så känner jag bara tack som fan för att det har blivit såhär bra. Det var inte vad jag önskade mig men jag ska verkligen inte klaga för det blev nog så mycket bättre såhär ♥
Näe nu ska jag sluta skriva massa skit som ingen av er kommer förstå. Eller vem försöker jag lura, kommer tyvärr inte sluta med det. Vissa inlägg måste man bara få nedskrivet utan att någon förstår ett skit, huvudsaken är att jag vet.
it's amazing how someone can break your heart and you still love them with every broken piece of it.
Jag ville så gärna ha honom. En blick på skärmen, på videon som spelades upp. En blick på honom, där han satt i replokalen, jag visste redan då.
Det fanns ett hinder, bara ett, men det var ett stort sådant. Visst gjorde jag fel, men det kunde ha varit värre, eller näe, det kanske inte kunde det.
Det uppstod ilska, hat, tårar och vänskap.
Jag förstörde ett hjärta men räddade ett annat, mitt eget. Jag spelade ut dig, jag var falsk, jag ville ha det som var ditt.
Jag blev kär. Jag minns så väl första gången, första gången jag fick fjärilar i magen. Jag minns soffan, lokalen och shrek filmen som spelades framför oss. Jag minns vilket datum, fortfarande inprintat i huvudet på mig.
Allt kändes så värt det, allt jag hade gjort för att få dig. Du blev min och jag blev din. Vi blev ett. Du och jag blev ett vi. Vi tillhörde varandra.
Det varade inte länge, men vi fick en andra chans. Vi fick en chans till att göra om och göra rätt. Vi fick ett nytt kapitel, ett nytt startfält som ingen har hunnit smutsa ner ännu. En ny början.
Låt det bli så mycket bättre än förra gången.
talet som jag skrev.
Vad ska man göra för att passa in? För att bli accepterad? Få folk att inte snacka skit om dig? För att folk bara ska låta dig vara? Egentligen så spelar det inte roll om vad du gör, för det finns alltid folk som är där för att döma dig, se ner på dig, kränka dig eller bara göra allt för att få se dig rasa.
Jag tycker det är jättejobbigt att vara tonåring, känslor går som en bergochdalbana, jag känner mig bara som en stor känslorbomb. Vad man än gör så blir aldrig alla nöjda. Du kan inte få alla nöjda, så är det bara. Du blir dömd efter ditt utseende, rykten som kan gå om dig och all skitsnack som går runt i stan. Det är inte ofta man hinner ge någon ett första intryck för personen har redan dömt dig efter vad andra sagt.
Man anses vara för fet eller för smal. Pluggar man så är man en nörd men pluggar man inte så är man dumförklarad. Röker du så tror du att du är cool men röker du inte så är du en tönt, samma med alkohol. Sminkar du dig så är du en fjortis men sminkar du dig inte så är du ful. Pratar du för mycket så söker du efter uppmärksamhet men pratar du i princip ingenting så är du blyg och dryg.
Vars är mellantinget? Hur ska man göra för att varken vara det ena eller det andra, få folk att sluta sätta dig i en kategori?
Har ni någon gång fått den där känslan av att ni bara är en i mängden. Att ni inte vågar sticka ut för att ni är rädda för vad andra då ska tycka och säga. Det har då jag. Förut så var i alla fall jag en sån person som brydde mig alldeles för mycket om vad folk tyckte om mig. Jag vågade inte sticka ut ur den där jävla mängden, jag ville vara en i den, istället för att riskera att få folk att tycka att jag är konstig eller något liknande, att jag var annorlunda. Men som tur var så försvann de där med åren. Jag insåg att jag måste få sticka ut på mitt sätt, jag klarar inte av att vara som alla andra. Jag måste få vara jag.
Sen så är det ju det här med utseendet. Nu i tonåren så känns det som om det är allt. Du blir dömd efter hur du ser ut och de är även utsidan som ger insidan en chans. De är klart att man bryr sig om hur man ser ut, men oftast så jämför man sig så mycket med alla andra. Är man sjukt snygg så vill alla killar ha en och alla tjejer vill vara en.
Sen så tycker jag att media sätter mycket press på hur man ska se ut. Det är alldeles för ofta som man ser rubriker i tidningar som ska ge träningstips och olika kosttips. Man ska vara så jävla perfekt på utsidan enligt olika tidningar. Dem får det att låta som om att är man snygg så försvinner alla ens problem.
Man ska ha den där snygga modellkroppen som alla drömmer om. Jag som tjej tycker verkligen de är jättejobbigt, man ser ner på sig själv hela tiden och tänker att ”om det är så där man ska se ut, ja då är ju jag helt fel ute”. Sen står man framför spegeln på kvällen och klämmer på sitt fläsk och tänker att man är fet och borde göra något åt saken. Men det är inte så konstigt att man tvekar när man ser alla kroppsideal överallt.
I tidningarna kan man läsa om hur man får den där slanka magen, den där perfekta rumpan och den snygga slanka kroppen. Och fan ta dig om dina lår går ihop för då anses du vara fet! Det är så sjukt, det är så fel. En perfekt utsida kan inte fixa en trasig insida.
Sen får vi inte glömma pressen.
All press i skolan exempel, jag tycker de är jättejobbigt, de är som om allt man gör just nu kommer påverka framtiden, och framtiden skrämmer mig.
För att kunna lyckas i livet så måste man nu fixa de där jättebra betygen. Man vill vara stolt över sig själv och stolt kunna visa sina föräldrar hur bra man är. Jag tycker de är jättejobbigt, får prestationsångest.
På tal om skolan, en annan sak som är jobbigt med skolan, som jag tycker är värre än alla prov och läxor är det sociala spelet. Skolan känns ibland som en dokusåpa som man inte kan hoppa av. Man ska lyckas bli vän med nya människor, man ska vara snygg, smart, lagomt snäll och samtidigt som allt detta pågår ska man lyckas få de där toppen betygen.
Media spelar även här en viktig roll. I tidningar och på TV finns reklam och annan sorts propaganda som ger dagens tonåringar allt större press på sig själva att vara både framgångsrika och perfekta.
När gymnasiet började så valde man även vilket umgänge man skulle höra till, skulle man vara hederlig eller inte, hamna i gänget som snusar, röker och dricker? Eller skulle man vara i det ”vanliga” gänget.
Sen så döms man även utav andra beroende på vilken linje och skola man valt. Har du valt exempel fordons eller industri så är du en slusk, har du valt speed så är du en sportfåne, har du valt någon estetisk linje så är du annorlunda. Nu är vi tillbaks här igen, tillbaks till de här kategorierna. Jag vill inte bli stämplad på grund utav vilken linje och skola som jag valt.
På något sätt så tror man att alla andra har det så bra. Man vill så gärna vara lycklig men man faller i jämförelsen med alla andra. Man vill så gärna vara som någon annan, någon som verkar ha allt det som man själv vill ha men utan att veta om de så vill även den personen vara någon annan. Medans jag kanske bantar för att vara lik en annan person, så kanske den personen opererar sig för att vara lik någon annan. Det är som om ingen vill vara helt sig själv. Men kom ihåg det att alla andra är inte heller så jävla lyckliga och perfekta som man kan tro, vi går alla igenom dessa jobbiga år tillsammans.
.... har ett förhållande och det är komplicerat.
Något som jag verkligen inte tycker om är de par som ändrar förhållandestatusen till "komplicerat". Jag tycker verkligen att de är skit irriterande. Hur kan man vilja visa andra att man har det dåligt? Hoppas man på att folk ska tycka synd om nån av dem eller..? Förstår mig verkligen inte på det där.Om jag och Pontus skulle ha det dåligt ett tag, inte skulle jag vilja att hela världen ska kunna se de? Sånt där kan man ju berätta för sina närmsta vänner, inte hela världen.
attention whore.
det här med skolfoto..
Har sett på en massa tjejers bloggar hur nojiga dom är över skolfotot. Hur dom skriver att dom ska sminka sig hur mycke som helst, som om de skulle gö saken bättre..?
Jag har aldrig varit så brydd om skolfoton, helt ärligt faktiskt. För här i Skellefteå så vet alla redan hur alla ser ut IRL, så bara för att du blir fulare eller snyggare på skolfotot så ändrar inte det folkets syn på dig.
den svåraste ekvationen.
köpte ny bikini idag och de ledde till en massa tankar.
Ja ungefär så skulle nog alla tycka och tänka och endel kanske skulle skriva de i kommentars saken. Men om vi tar Kenza ex, inte fan tycker folk de är fel när hon visar sina nya bikinisar på så sätt, näe då jävlar ska hon hissas för hon ha så snygg kropp och är så fin. Men fan om man är privat person och gör på de viset, näe då jävlar tror man alldeles för mycke.
Men om jag skulle ta kort på mej när jag hade den på stranden skulle inte lika många bry sig eftersom att jag då är i rätt "miljö" för att ha på mig den. Men som Kenza ex, näe hon kan stå mitt i vardagsrummet, de gör inge för hon vill är ju så fin och snygg. Tycker de där är rätt så komiskt egentligen;)
